Att jag läser Aftonbladet

Att jag läser Blondinbellas blogg

Att jag gillar Gina Tricots kläder

Att jag lyssnar på fjortismusik ibland

Att jag impulsshoppar

Att jag inte använder hälften av det jag impulsshoppar

Att jag ALDRIG KOMMER KUNNA SPELA PÅ EXPERT PÅ GUITAR HERO!!

Seriöst, förlåt mig nu! Jag försökte fan stå emot men jag är så jävla trött att jag inte orkade kämpa emot länge nog. Nu får ni säga hej till modebloggaren Miss J istället, förhoppningsvis inte här för att stanna.

Jag tror stenhårt på att jag har fastnat i shoppingträsket igen. And I fucking love it! 
Idag fick jag med mig en skjortklänning och strumpbyxor hem och innan jag åkte från stan la jag undan en jacka på H&M på Götgatan som jag ska hämta imorgon. Det känns bara så himla fint nu I tell you shopaholic sisters!
Men sen får det vara bra på ett tag, känner jag. Ekonomin håller inte och Miss J har inte tagit över mitt huvud helt och hållet. Det är bäst att sluta när man ligger på topp, eller hur?

Kände bara att det var dags för en förnyelse i garderoben, eftersom att jag har bestämt mig för att ändra på min tråkiga klädstil lite smått. Och ja, det har blivit en hel del förändringar så nu ska jag ta mig i kragen för att inte hamna i shopaholicklistret igen. Men det finns faktiskt ett par skor jag har suktat över..

Nu ska jag försöka få bort Miss J ur huvudet och kolla på Pirates of the Caribbean - Dead mans chest, imorgon ska jag upp klockan sju för att gå på bio med MG's andra ettor. Ospännande!

Trots att mina strumpbyxor låg på halva rumpan hela dagen och att batterierna på iPoden dog när jag kom fram till Slussen imorse, känner jag att det har varit en riktigt bra dag idag!
Hann klart med mitt arbete på manuslektionen (som jag nyss upptäckte att jag fick riktigt positiv feedback på av läraren) och sen mötte jag Johanne i centrum. Efter att vi hade stått och pratat ett tag bestämde vi oss för att åka hem till henne och spela Guitar Hero lll. Jag hade inte spelat det innan men det var hur kul som helst! Blev så jävla glad när jag vann över henne som ligger på expert nivå! Iofs bör jag kanske tillägga att jag själv körde på easy då..
Iallafall spelade vi ett par timmar och sedan töjde vi öronen! Efter det kom pappa och hämtade mig och jag bestämde mig för att försöka mig på hard nivån på mitt GH. Det gick sådär ett par låtar, sedan fixade jag det NÄSTAN på Synchronicity ll men inte riktigt. Ska fortsätta öva och lära mig spela med tre fingrar istället för två! Är ju verkligen helgrymt att vara så duktig som Johanne är, fingrarna bara flyger över knapparna! Det är kanske också en bra merit att ha senare när man ska imponera  på någon rockkille..
"Jag klarar alla låtar på expert på Guitar Hero", vem skulle inte falla för det?

Nu ska jag göra klart mediekunskapsläxan och sen spela.. ja ni vet vad!

Är det jag som är dum i huvudet eller har svensk filmproduktion varit så dålig i år att självaste Ett Öga Rött har fått bli nominerad i biopublikens pris?! Kan någon där ute säga att jag både såg och hörde i syne för jag kan inte tro att det är sant.
Nej, jag har inte sett Ett Öga Rött och kommer aldrig göra det heller, om jag får höra den där jävla blatten (det är tydligen okej att säga blatte - får Sissela Kyle, får jag!) säga "en fin guzzilago" en enda gång till ska jag fan i mig ta reda på vart hans brevlåda bor och banka lite vett i skallen på honom!
Varför ska det vara så jävla populärt att göra nysvenska filmer där språket blir brutalt misshandlat!? Det är fan inte ens roligt om ni trodde det, inkompetenta jävla "regissörer" och "manusförfattare".
Jag vill se mer villafamiljer med en brevlåda som det står Svensson på! Jag vill ha en pappa Lars och en mamma Anna och två söta, blonda, blåögda barn! Jag vill ha en hund och jag vill ha en volvo!
Därför känns det så jävla bra när jag tar över filmvärlden om ett par år. Ja, jävligt bra känns det.

5. Sega människor i kommunaltrafiken. Nej Agda, 85, jag tycker inte att du ska hålla på och åka fram och tillbaka i Stockholms tunnelbana under rusningstrafik. Slutar du inte med det kanske jag måste putta ner dig på spåret en vacker dag.

4. Emos som påstår att de knarkar en viss typ av musik. Knarkar musik alltså. Räcker inte det för att förklara exakt hur jävla dumt det är tror jag att du också är emo.

3. Turkar som lyssnar på turkisk musik. Och för den delen alla andra från likadana länder som också lyssnar på musik från sitt hemland. Och särskillt de som lyssnar på högsta volymen i mp3n på tåget. Ni kan fan ta och dö.

2. Lärare som aldrig ger feedback. Lärare som alltid är otrevliga. Lärare som beter sig om diktatorer. Ja ni fattar.

1.  Att man aldrig ska få säga vad man tycker/driva om det som faller en in i smaken utan att en PK-kärring kommer och tjafsar med en. LÅT MIG VARA SOM JAG ÄR OCH GÖRA DET JAG GÖR. Kommer ett längre inlägg om den här punkten senare.

Jag vet absolut inte vart min entusiasm för allting kom ifrån från första början. Det började bara en söndag efter en vecka av dystra tankar. Tankar om att jag saknade ambition i livet, att allt var meningslöst osv. Helt plötsligt blev jag bara positiv till allting! Skolgången, fritidsintressen, framtid.. Allt det känns bara mycket viktigare att göra något åt nu! Jag har jobbat bättre i skolan de senaste veckorna än vad jag någonsin gjorde under förra terminen, ska komma igång med träningen tillsammans med bästa Denise och håller på att kolla vilket universitet som passar mig bäst i framtida studier. Från att ha varit en skolkande latmask utan något mål i livet till det där! Pretty impressiv om jag får säga det själv.

Jag fick beröm i olika ämnen, vilket pushade mig att anstränga mig ännu mer för jag blev medveten om att jag faktiskt kunde! Annars är Mediagymnasiets lärare riktigt dåliga på att ge feedback.. Men de få berömmen jag fick tog jag till mig, och det har gjort mig ännu mer glad och positiv! Satsar på att få minst VG i alla ämnen, förutom matte, och vet att om jag bara vill så kan jag! Vi läser inte ointressanta ämnen som Fysik eller Historia, vi läser ämnen jag vet att jag klarar mig bra i om jag bara anstränger mig. Och det känner jag att jag kan göra nu!

Jag har även pratat med kompisar som delar mitt problem. Många personer jag känner är skoltrötta och saknar, precis som jag, ett intresse i livet. En sak som Emmy sa till mig när vi pratade om det för ett tag sen har verkligen satt sig fast i mitt huvud och jag tror inte att jag kommer glömma det på ett tag.
"Vad jag har gjort hela mitt liv? Gått i skolan och suttit vid datorn!"
Jag känner att jag är lite samma. Jag har fortfarande inget intresse i livet, och mina dagar ÄR ganska meningslösa. Visst umgås jag med vänner, lyssnar på musik och tittar på film men det tycker jag fortfarande inte räknas som ett riktigt intresse, som någonting man verkligen brinner för.

Men har jag klarat av att ta skolan på allvar och anstränga mig, att tänka positivt om träningen och planera inför framtiden redan nu, ska jag väl ändå kunna hitta ett intresse i livet också! Jag har faktiskt mina små planer men vi får se hur det går med allt. Kan ju säga att det är möjligt att en viss Camilla och Denise får möta storkonkurrens av en liten 16 åring..

Har absolut ingen aning om vad jag ville komma fram till med det här blogginlägget.
Kanske ville jag skryta för att jag är så jäkla stolt över mig själv som klarat av det jag alltid trott var omöjligt, kanske ville jag bara skriva av mig och kanske hoppas jag på att få en plats på mest aktivalistan på blogg.se...

Jag har förresten klarat av nivån medium på min karriär som äkta rocker i Guitar Hero! Hur sjutton jag lyckades klara av det undrar jag själv också.. Och jag vet att jag absolut inte är redo för nivån hard eftersom att jag ligger precis på gränsen till att faila på ALLA medium låtar. Blir öva öva öva innan jag är redo att använda alla fem knappar med bara två fingrar.. Fy fan för att vara oestetisk!

Efter att ha hört en massa positiva saker om fenomenet tacopaj bestämde jag mig för att testa det för första gången idag. Tacos är ju som ni vet världens bästa maträtt så mina förväntningar var höga. Men nej, tacopaj är inte direkt Guds.. eller vi säger såhär; det var inte det godaste jag ätit. På tacopajen finns köttfärs, paprika och majs. Jag hatar paprika och majs. Så ni förstår mig säkert..

Nu sitter jag och äter naturgodis vilket är rätt mycket godare än det jag nyss åt. Idag har jag faktiskt tränat också! Mjukstartat inför min och Denises storsatning på Eriksdalsbadet. Och jag säger bara det att upp till fyra gångers träning i veckan kommer bli en svår pers för oss otränade små liv. Men tillsammans klarar vi precis allt, det kommer gå fint! Fast egentligen tror jag att vi kommer skratta så mycket att bara magmusklerna kommer stimuleras under vår träning...

Okej Jonna, nu räcker det för i helvete. Jag skriver så mycket om allt ätbart att jag faktiskt inte tänkte på att jag nämnde sorbén i förra inlägget. Men nu ska jag verkligen försöka sluta. Det kommer inte att vara lätt men jag ska kämpa mig genom motgångarna för att uppnå en matfri blogg. Jag ska försöka inse att ingen bryr sig om att jag åt mackor med tomat som pålägg imorse, eller att jag åt spaghetti med köttfärssås till middag nyss. Det kommer inte bli lätt, men jag ska försöka så hårt att varje ådra i mig exploderar av ansträngning. När mina fingrar sakta rör sig mot tangentbordet för att skriva en uppsats om vad jag ätit under dagen ska jag istället rikta handen mot mitt ansikte och ge mig själv en stor fet örfil.

Det börjar nu!

Nu är det banne mig inte långt kvar till jag och Johanne tar vårt pick och pack och åker på vår årliga resa till Åre för en underbar vecka med skidåkning, sjuka möten med människor och skapa riktigt många minnen! Blev så sjukt peppad när vi för en stund sen pratade om minnerna från de tidigare sportloven vi tillbringat i Sveriges mysigaste skidby, att jag bara var tvungen...

Likheter mellan mig och Anja, eller?
 

Eftersom att både jag och Denise saknar en brinnande passion i livet tycker jag att det är dags för en ändring på det. Just nu verkar det som att vi båda satsar på författaryrket, men man vet aldrig med oss. Jag tror vi har en tendens att påbörja saker och aldrig riktigt avsluta. Men vem vet, kanske blir detta ett stort genombrott för oss båda, någonting att hålla tummarna för i detta fall då vi inte vill känna oss mer misslyckade än vad vi är!

Jag försöker också övertala Denise lite diskret att vi ska börja gå på Bajenmatcher denna säsong. Kanske lyckan kan finnas i en grönvit klack som sjunger härliga hejaramsor medans ett par killar springer efter en boll på en gräsmatta inte långt därifrån.. Det klingar fint i mina öron iallafall.

Denise har förövrigt en ny blogg. Min lilla kompanjon bloggar numera under namnet Lillhitler! Och det som står i hennes presentation att namnet inte har med Adolf Hitler att göra är bara ren bullshit. Jag vet med säker fakta att Denise är stolt medlem i nationalsocialistiskfront och att det hänger stora sydstatsflaggor i hennes rum. Bara så ni vet!

Precis som i ett inlägg lite längre ner känner jag igen för att bli religiös. Jag tror blint på att naturgodis är Guds gåva till människan. Denna söta smak av yoghurt, jordgubb och choklad gör att jag känner mig.. Ja, religiös helt enkelt. Då har jag inte ens nämnt det allra bästa med naturgodis. Eftersom att sötman är så tydlig blir man lätt illamående efter ett tag. Och vad gör man när man mår illa? Spyr såklart! Ner med fingrarna i halsen och ut kommer naturgodis, middag och frukost i den ordningen. Perfekt! Om jag fortsätter såhär kommer jag få bulimi på nolltid! Can't wait for the result, ett BMI under 19 och utstickande revben. Ge mig!!

Detta inlägg ska förövrigt inte ta seriöst. Jag förespråkar absolut inte bantning eller stödjer bulimi och anorexi på något sätt! Jag tror egentligen inte heller på att naturgodis är en gåva från Gud och jag tänker verkligen inte bli religiös.

Förövrigt ska jag äta två ägg till kvällsmat.
Tycker ni att jag överdriver?
Hell yeah I am.

Jag känner att jag nästan måste bli religiös. För om det inte finns övre krafter, hur kunde då dessa två män bli så ofattbart sjukt attraktiva?! Ge mig äktenskap nu!

Har suttit och skrivit tre identiska inlägg utan att lyckas publicera ett enda! Vad fan är det här?! Såfort man vill skryta lite med sin lyckade matlagning och överlevnad i htmldjungeln blir man genast bemött av blogg.se:s PK kärringar och hötter åt en med fingret och säger "Aja baja, inget skryt får förakomma här!"

Ni kan dra dit pepparn växer och jag hoppas för min skull att det är ungefär lika långt borta som Sydamerika!

Det gjorde hela min kväll. Nu kan jag gå och lägga mig med ett stort leende på läpparna.
Tack Winnerbäcks föräldrar som bestämde sig för att idka samlag så att denna underbara man kom till. Tack som fan!