En incident inträffade idag och jag känner att jag bara måste få skriva av mig om det.

I min förra blogg skrev jag en gång att en av mina bästa vänner skulle vara en pedofil som ville våldta barnen på sitt jobb.
Flera månader senare, idag alltså, hittade tydligen någon det blogginlägget och ansåg att det var dålig reklam för företaget hon jobbar på. Det blev så illa att cheferna blev kontaktade och skulle även kontakta min kompis för att diskutera det hela.

Jag stannar upp lite i historien där och försöker förklara vad jag ser som humor.
Jag drar mig inte för att skämta om någonting alls. Ingenting, som jag vet med säkerhet skulle göra någon i min närhet väldigt ledsen, är för mig för grovt att skämta om. Jag kan dra osmakliga skämt utan att få det minsta dåligt samvete. Om negrer (ja, jag säger faktiskt neger!), döda spädbarn och judar. Jag skrattar högt åt mongos, personer som inte kan stava och personer med tics.
Jag kan skriva att jag drömmer om att ha en baby framför mig som jag sakta skulle tortera och brutalt våldta till döds because guess what? Jag har inga gränser.

Det finns människor som skrattar åt blondinskämt. Ja till och med dom som fortfarande garvar åt norgehistorier. För att inte tala om Bellman, tysken och rysken. Och jag låter er skratta åt det om ni vill. Alla har vi något som roar oss. Ni gillar Bellman, jag gillar negrer. Så är det bara.

Sen finns det också människor som tror att jag på allvar skulle kunna tortera och brutalt våldta en baby bara för att jag har sagt det. Och dom människorna vet jag inte ens om jag orkar kommentera för om man tror att jag på riktigt skulle kunna göra något sånt är man så jävla dum i huvudet att min empatiklocka i huvudet blinkar rött.

Jag tycker det är så otroligt skönt att ha självdistans. Att kunna driva om att man utan tvekan skulle kunna mala ner en baby med en elvisp för att sedan äta upp resterna med nachos. Eller att man vill ha en liten söt negerslav. Det är bara jag! Jag tänker inte börja tycka om blondin/norge/bellman historier bara för att PK världen rasar över mig som har osmaklig humor!

Det jag ville komma fram till i det här inlägget är att nej, Amelie är ingen pedofil. Hade hon varit det, hade jag troligtvis inte vetat om det och hade jag vetat om det hade jag väl för i helvete inte bloggat om det. Jag kanske har sjuk humor, men dum i huvudet är jag faktiskt inte.

För att avsluta detta inlägg vill jag bara härma allas vår älskade Magnus Betnér:
"Alla fattar ju att det är ett skämt, eller hur? Har man bara ett uns humor så fattar man ju att det är ett skämt för det är så jävla absurt!"

Let the PK words hagla in..