Jag vet absolut inte vart min entusiasm för allting kom ifrån från första början. Det började bara en söndag efter en vecka av dystra tankar. Tankar om att jag saknade ambition i livet, att allt var meningslöst osv. Helt plötsligt blev jag bara positiv till allting! Skolgången, fritidsintressen, framtid.. Allt det känns bara mycket viktigare att göra något åt nu! Jag har jobbat bättre i skolan de senaste veckorna än vad jag någonsin gjorde under förra terminen, ska komma igång med träningen tillsammans med bästa Denise och håller på att kolla vilket universitet som passar mig bäst i framtida studier. Från att ha varit en skolkande latmask utan något mål i livet till det där! Pretty impressiv om jag får säga det själv.

Jag fick beröm i olika ämnen, vilket pushade mig att anstränga mig ännu mer för jag blev medveten om att jag faktiskt kunde! Annars är Mediagymnasiets lärare riktigt dåliga på att ge feedback.. Men de få berömmen jag fick tog jag till mig, och det har gjort mig ännu mer glad och positiv! Satsar på att få minst VG i alla ämnen, förutom matte, och vet att om jag bara vill så kan jag! Vi läser inte ointressanta ämnen som Fysik eller Historia, vi läser ämnen jag vet att jag klarar mig bra i om jag bara anstränger mig. Och det känner jag att jag kan göra nu!

Jag har även pratat med kompisar som delar mitt problem. Många personer jag känner är skoltrötta och saknar, precis som jag, ett intresse i livet. En sak som Emmy sa till mig när vi pratade om det för ett tag sen har verkligen satt sig fast i mitt huvud och jag tror inte att jag kommer glömma det på ett tag.
"Vad jag har gjort hela mitt liv? Gått i skolan och suttit vid datorn!"
Jag känner att jag är lite samma. Jag har fortfarande inget intresse i livet, och mina dagar ÄR ganska meningslösa. Visst umgås jag med vänner, lyssnar på musik och tittar på film men det tycker jag fortfarande inte räknas som ett riktigt intresse, som någonting man verkligen brinner för.

Men har jag klarat av att ta skolan på allvar och anstränga mig, att tänka positivt om träningen och planera inför framtiden redan nu, ska jag väl ändå kunna hitta ett intresse i livet också! Jag har faktiskt mina små planer men vi får se hur det går med allt. Kan ju säga att det är möjligt att en viss Camilla och Denise får möta storkonkurrens av en liten 16 åring..

Har absolut ingen aning om vad jag ville komma fram till med det här blogginlägget.
Kanske ville jag skryta för att jag är så jäkla stolt över mig själv som klarat av det jag alltid trott var omöjligt, kanske ville jag bara skriva av mig och kanske hoppas jag på att få en plats på mest aktivalistan på blogg.se...