Jag pratade med Emmy, en av mina bästa vänner, igår. Det började med att jag skickade en låt av ett av Finlands just nu största band, Sturm und Drang. Jag var helt fascinerad över att dessa fem killar, som är födda 91 och 92, har sålt guldskivor trots sin ringa ålder.
Men då påminde Emmy mig, att detta år blir killarna faktiskt 16 och 17. Att de faktiskt inte är så unga som födelseåret först ger intryck av. Men 91 och 92?! Det låter som max 10 åringar. Då sa Emmy en annan sak som fick mig att haja till. "Vi blir 18 nästa år".
Va? Jag, 18? Ska jag gå ut på krogen, köpa folköl och kunna hamna i fängelse om bara lite mer än ett år?! Jag känner mig fortfarande som en 10 åring. 1991, 18 år 2009. Nej det går bara inte. Det klingar inte vackert i mina öron.

Och det är då jag inser att vuxenlivet skrämmer skiten ur mig. 18 åringar idag är inte vad de var för bara ett par år sen. Jag tänker på alla jag känner som är födda 1990. Detta året blir de 18 och inte ens hälften av de har den mogenheten som passar på en myndig person. Kanske är det så att samhället blir mer omoget och barnsligt med åren. Kanske kommer folk om 50 år i 30 års åldern fortfarande leka med Barbie och Actionman, och de i 50 års åldern få sina första pubeshår.

You never know..