Det är precis vad jag har blivit. Jag och pappa. Två superduper mega jätteultra Svenssons. Under en månads tid har vi nämligen varit på Ikea inte mindre än fem gånger (femte gången idag). Vart man än vrider huvudet här hemma så hamnar alltid blicken på någonting från Ikea. Skrivbord, tv-bänk, bestick, hyllor... Ikea is everywhere! Jag har alltid gillat lite exklusiv inredning (tänk er familjen Tegebrandt i Andra Avenyn) men nu bor jag i ett jävla Svenssonhem. Det är inte roligt. Det är inte roligt någonstans. Fan ta dig, Ingvar Kamprad.

Och jag som trodde att jag hade funnit en lyckokälla! Men osmart som jag är kollade jag inte vilken valuta priset på Asoskläderna var angivna i. Tog för givet att det var dollar. Var nära att hoppa upp och ner och skrika som en jävla dåre när jag hittade världens sötaste klänning för bara 20$. Så var inte fallet. Priserna var ju för i helvete angivna i PUND. Engelska FUCKING jävla pund. Vilken chock jag fick när jag omvandlade valutan till svenska kronor och priset på kläderna jag hade klickat hem höjdes med tusen spänn. Det förstörde verkligen hela min dag. Får försöka välja bort några grejer och sedan fråga pappa om han vill sponsra mig lite. Jag har ju faktiskt både hängt tvätt, satt på tvättmaskinen, tömt diskmaskinen, städat mitt rum och satt ihop mitt skrivbord - helt själv.

Det bästa med att leva på 2000-talet är att man inte behöver springa runt i stan för att titta på kläder. Numera räcker det med att ligga i sängen med laptopen i knät för att få dreggla lite. Jag har alltid varit svag för skärmshopping (tänk er fönstershopping, fast nu har man en datorskärm framför sig istället) och kan faktiskt dreggla (läs: titta) i flera timmar när jag väl har hittat en sida. En alldeles underbar sida för nätshopping är Asos, som jag fick upp ögonen för för inte så länge sedan. Där finns allt en flicka kan tänkas vilja ha. Och så är dollarn låg. Jag tror att jag är en mycket lycklig kvinna nu. Dags att klicka lite saker till kundvagnen nu!

Jag är faktiskt ganska otrolig ibland. Klockan två inatt fick jag ryck och var tvungen att städa i mitt rum.
Resultatet? Jävligt bra måste jag säga själv.

Avslutar nattens bloggspammande med en bild på min favorittjej som jag saknar mer och mer för varje dag vi är i från varandra. Skulle kunna skriva en bok om oss men det pallar jag fan inte, skulle troligtvis skratta ihjäl mig innan jag hann bli klar också. Ler och långhalm, helan och halvan.. Yea, whatever u wanna call it.

När jag som bäst låg här i min säng, med hetluft rykandes ur mina öron av ren ilska för att blogg.se är den sämsta jävla skitdomänen i hela Sverige, kom jag precis att tänka på en sak. Snart är det Hultsfred. Jag ska få se Linkin Park. Jag ska få se Rage Against the Machine och Babyshambles. The Donnas, Serj Tankian och Rufus Wainwright. Till och med våra svenska favoriter - The Hives, Miss Li, Johnossi, Timo Räisänen, Sugarplum fairy, Säkert!, Lazee..
Och när jag tänker på att jag inom bara ett par månader kommer att få se alla de här underbara musikerna kan jag inte låta bli att le och pressa fram en tår ur ena ögonvrån. För det gör mig bara så jävla lycklig.

Kläder hängdes på galjor och kläder veks in i garderoben. Kläder bytte plats och kläder slängdes i tvätten. Sedan blev jag klar. Skönt att ha gjort hälften, imorgon tar jag itu med den andra delen d.v.s. resten av skiten som ligger på mitt golv. Jag tänkte till och med dammsuga, hurtigt va? Nu är dock frågan om jag ska ställa klockan eller om jag ska få ta lite välförtjänt sovmorgon... Sålänge rummet är klart och skrivbordet ihopsatt i tid innan pappa kommer hem så klarar jag nog det. Och om pappa åker från jobbet klockan x kommer han alltså hem klockan y = att jag kommer hinna göra allting innan han öppnar dörren.
Det känns fint.

Förresten hatar jag att designen krånglar. Ser det nya med IE men inte med Firefox. Grrrr. Jag känner att blogg.se är lite sugna på en stämning. En fet jävla stämning...

Här har man kämpat med nya designen i över två timmar så vill skiten inte ens uppdatera sig. Jag hatar blogg.se. Hör ni det, era infantila jävla bajsungar?! JAG HATAR ER!!

Måste jag ta itu med kläderna på mitt golv. För en gångs skull ska jag göra pappa riktigt stolt. När han kommer hem från jobbet imorgon ska jag till och med ha snickrat ihop mitt nya skrivbord själv. Eller ja, försöka iallafall. Det är väl försöket som räknas. Eller?

Nej usch, idag känner jag verkligen inte för att träna. Var uppe alldeles för sent och vaknade för ett litet tag sen. Gymmet stänger 17.00 och jag har ingen lust att resa mig upp för att äta frukost och göra mig redo för en timmes träning. Istället ska jag göra nytta här hemma genom att städa mitt rum. Gjorde aldrig det igår, he he. Men det måste göras någongång, och nu är det mest kläder som ligger överallt. Kan ju alltid slänga allting i tvätten om jag känner att jag inte orkar vika ihop skiten... Det ska hängas upp på galjor och maaassor ska göras. Men jag tar det idag, lovar.
Fast föööörst... Andra Avenyn!!

Nyss hemkommen efter en tur på gymmet. Lyckades krångla till det när jag skulle sola och fick tio minuter extra, yes! Sedan blev det en timmes träning, riktigt skönt. Hade tänkt att köra på nu hela påskveckan, tror faktiskt att jag kan klara av det om jag är riktigt ambitiös, vilket jag känner att jag är nu. Jag har även funderingar på att köra på en vit månad med start nästa helg. Det låter ju faktiskt mycket bättre att säga att man har en vit månad än att man inte har råd att supa. Vuxet på något sätt. Men nu är det faktiskt lov och jag måste ju partaja lite i veckan också!

Nu ska jag göra mig i ordning och sedan vänta på att Johanne kommer hem, då blir det mys hela kvällen! Saknar henne galet mycket.

Ännu en dag av påskhelgen är här och jag drar en djup suck. Egentligen hade jag velat bosätta mig på gymmet idag men nu blir det inte så. Istället ska jag vara hemma och fixa i rummet. Om jag orkar alltså. Nej, jag måste orka. Det måste göras. Men inte just nu... Nu ligger jag så skönt i min säng och värmer mina små fötter under täcket. Nej, inte just nu. Men senare... Kanske...

Efter att ha stått och väntat på Lata Linda (det passade bra eftersom att hon var sen) hur länge som helst dök hon äntligen upp och jag blev glad att se henne. Min första bästa vän som jag har känts längst av alla! Dagen spenderades på Bellmans och andra affärer. Samtalsämnerna var Lindas pappas pimpande (or should I say pippande?) och gamla barndomsminnen - som alltid. Ibland känns det som att tiden inte räcker till. Vad hände med de dagarna vi satt och lekte med Barbies och jag inte ville lära känna din Barbiefamilj? Eller den regniga sommaren på Åland när vi blev tvingade att gå i simskola? Känns som att tiden bara har runnit ifrån oss och många år gått förlorade på något sätt. Tänk om allt kunde vara som det var förut.

Känner du som jag Linda? Då kan du kompensera mig med födelsedagspresenter, jag fyller faktiskt år snart...

Långfredag idag och jag ska iväg till stan för att träffa min barndomskompis Linda. Inte roligt att vakna upp i en snöstorm, men nu är det så.
Kom förresten på att jag svor på att dampa om jag inte hittade memma, vilket jag inte gjorde. Here goes.. HELVETES JÄÄVLA FAAN JÄVLA HELVETES FAN HELVETES FAN JÄVLARS HELVETES FAAN. Pappa upp i dagen vet ni.
Fick förresten största utbrottet nyss när pappa vägrade lägga ut pengar så att jag kunde köpa Guitar Hero 1 och 2 med en likadan gitarr som jag har nu. När det inte finns många kvar i lager blir jag stoppad att köpa de sista. Grrrr. När jag skrek som värst och smällde i dörren hotade han med att jag inte fick åka till Hultsfred. Haha, som att jag skulle känna mig rädd och gå ner på knä för att be min älskade pappa om förlåtelse.
Jag kanske är bortskämd men han kan fan dra åt helvete, det är nog min högsta önskan just nu.

Nu ska jag fixa det sista och sedan drar jag!

Jag är inte mycket för svenska högtider. Nog för att det är trevligt att vi har traditioner i vårt land, men jag tycker att det har gått överstyr. Ta julen och påsken tillexempelt. På julafton ska man fira Jesu födelse, det gör man genom att äta. Under påsken ska man "sörja" Jesu död, det gör man också genom att äta. Två gånger varje år proppar vi i oss flera ton mat p.g.a de här meningslösa högtiderna. Måste man äta varje gång man firar eller sörjer? Kan inte svenska staten fixa gratis inträde på typ Gröna Lund istället? Allt handlar ju bara om mat, mat, mat hela tiden. Blir tamefan tokig.

Pappa har förresten blivit som resten av påsk-Sverige. Han hade skrivit upp både fjädrar, påskris och karamellfärg på dagens inköpslista. Väl på Willys hittade han hyllan med karamellfärg och frågade mig: "Jaha, vad ville du ha för någon färg då?".
Jag kunde ju inte låta bli.
"Men öhh, det var ju DU som ville ha färg på äggen!"
Vid det här tillfället skrattade han till lite nervöst och sneglade sig över axeln för att försäkra sig om att ingen hörde. Det hoppas jag att någon gjorde. Ingen får tro att jag är så fjantig att jag vill ha färgade ägg bara för att det är påsk. Jag vill gärna titulera mig själv som "Anti-högtidsbruden". Bara Valborg och nyår får vara kvar. Då får man ju åtminstånde häva i sig lite alkohol. Även fast jag på något sätt lyckades övertala pappa om att köpa cider åt mig. "Det är ju ändå påsk" var mitt argument. Det funkade tydligen.

Jävligt osammanhängande, men jag är faktiskt ganska trött. Kan iofs bero på det glas vin jag drack till middag. Man vet ju aldrig.
Glad påsk!

Skönt med lite sovmorgon idag. Trots att jag tog en igår också. Råkade dessutom svimma imorse när jag gick upp. Men det gick bra.

Pappa stönar och stånkar ute i vardagsrummet med alla tusentals kartonger. Jag har fixat hans mp3. Jag blir nästan lite förvånad. Mamma har köpt en iPod, pappa har köpt en mp3. Kanske är detta hoppet för att mina föräldrar ska börja leva i nutiden? Jag hoppas på det.

Senare ska jag och pappa åka iväg och handla "påskmat". Jag gillar egentligen inte skiten, men påskmust och godis slinker nog ner. Och hittar vi inte memma kommer ni snart att bevittna en dampande Jonna, live i bloggen. Det svär jag på.

Jag är inte direkt känd för att ha den sexigaste sovställningen när jag väl sussar. Jag ligger inte sådär fint med lagom böjda ben och ena handen under kinden med ett oskyldigt litet leende på läpparna. Om jag ligger på sidan ligger jag med ena benet spikrakt och det översta benet böjt. Armarna håller jag i kors och andas oftast med öppen mun. Det där med armarna i kors gör förmodligen att jag ser jävligt sur. Som om jag vore asförbannad till och med när jag sov. Känns ju inte speciellt roligt att sova ihop med någon då. Tänk att vakna på morgonen och det första man möter är ett par korsade armar och ett par rynkande ögonbryn. Inte en speciellt bra start på dagen skulle jag själv säga.

Men så har jag för bara några dagar sedan invigt en helt ny sovställning som går ut på att jag ligger med huvudet in mot väggen och fötterna utanför sängen på motsatta "långsidan". Nästan som en diagonal fast med lite mer böjda ben. Där ligger jag jättebra numera. Mitt största problem är bara att jag fortfarande måste ha armarna i kors. Jag har liksom ingen annanstans att ha dem.

Så jag har alltså några valmöjligheter:
- Tejpa fast armarna längs sidorna när jag ska sova
- Amputera armarna
- Skära ut sovsällskaps ögon när de somnar (givetvis före jag gör det)
- Leva med att ingen någonsin kommer vilja sova med mig

I've got a hard night (with crossed armes) in front of me...

I värsta fall får jag försöka att somna under täcket som på bilden. Nyårsnatten, jag var full och glad.

Johanne tycker att jag är söt, Robin skrattar åt mig och Denise driver med mig. Men jag kan ändå inte låta bli att bli lite skrämd. Konstiga händelser har inträffat den senaste tiden. Det handlar inte om hemliga kärnvapenkrig (hade det ens gått att hålla hemligt?) eller någon hemlig lösning på svälten i Afrika. Vi snackar om större grejer än så. "The real deal". Märkliga sammanträffanden. T.ex att Johanne ringer mig och frågar hur man stavar Moulin Rouge och jag byter låt på ipoden (shuffle) direkt efter att jag lägger på luren och en låt från filmens soundtrack börjar dåna i hörlurarna. Eller att jag berättar för Denise om killen med ett öga (och ett tomt hål där vart det andra ögat egentligen skulle sitta) och vänder sedan min blick åt sidan för att just i det ögonblicket se en bil åka förbi med ett registreringsnummer som börjar med bokstäverna "EYE". Också att jag ser Barry Manilow både i ett Family Guy avsnitt och hos Rachel Ray inom loppet av några sekunder.

Som sagt, det är skumma grejer på gång. Jag tror att ödet har något fuffens för sig. Därför måste jag sluta vara elak mot människor. Jag ska aldrig mer säga att jag hatar Denise eller att Johanne är dum i huvudet. Jag menar, visst är Johanne redan dum i huvudet och kan därför inte bli det, men jag vill ju inte gärna att Denise ska dö.

Folk i min omgivning kommer nu få lära känna en gladare och trevligare Jonna. En Jonna som alltid lägger ett gott ord för andra och skulle aldrig någonsin kunna prata bakom ryggen på någon.
Helt enkelt en frälst Jonna.