Två timmar..
Jag och Denise (som försöker vara så hurtiga och peppiga som möjligt) sitter mest och skrattar åt värdelösa saker men vi kämpar på bra ändå måste jag säga! Brist på fantasi blir ett litet, litet problem men med mina övriga motgångar är det faktiskt inte hela världen. Skönt att inte sitta stel som en pinne och skriva om något ointressant utan också kunna vika sig av skratt tillsammans med en av världens härligaste personer.
Så kompis, det går bra nu.
Jävlar vad pepp jag är på allt!
Jag vet absolut inte vart min entusiasm för allting kom ifrån från första början. Det började bara en söndag efter en vecka av dystra tankar. Tankar om att jag saknade ambition i livet, att allt var meningslöst osv. Helt plötsligt blev jag bara positiv till allting! Skolgången, fritidsintressen, framtid.. Allt det känns bara mycket viktigare att göra något åt nu! Jag har jobbat bättre i skolan de senaste veckorna än vad jag någonsin gjorde under förra terminen, ska komma igång med träningen tillsammans med bästa Denise och håller på att kolla vilket universitet som passar mig bäst i framtida studier. Från att ha varit en skolkande latmask utan något mål i livet till det där! Pretty impressiv om jag får säga det själv.
Jag fick beröm i olika ämnen, vilket pushade mig att anstränga mig ännu mer för jag blev medveten om att jag faktiskt kunde! Annars är Mediagymnasiets lärare riktigt dåliga på att ge feedback.. Men de få berömmen jag fick tog jag till mig, och det har gjort mig ännu mer glad och positiv! Satsar på att få minst VG i alla ämnen, förutom matte, och vet att om jag bara vill så kan jag! Vi läser inte ointressanta ämnen som Fysik eller Historia, vi läser ämnen jag vet att jag klarar mig bra i om jag bara anstränger mig. Och det känner jag att jag kan göra nu!
Jag har även pratat med kompisar som delar mitt problem. Många personer jag känner är skoltrötta och saknar, precis som jag, ett intresse i livet. En sak som Emmy sa till mig när vi pratade om det för ett tag sen har verkligen satt sig fast i mitt huvud och jag tror inte att jag kommer glömma det på ett tag.
"Vad jag har gjort hela mitt liv? Gått i skolan och suttit vid datorn!"
Jag känner att jag är lite samma. Jag har fortfarande inget intresse i livet, och mina dagar ÄR ganska meningslösa. Visst umgås jag med vänner, lyssnar på musik och tittar på film men det tycker jag fortfarande inte räknas som ett riktigt intresse, som någonting man verkligen brinner för.
Men har jag klarat av att ta skolan på allvar och anstränga mig, att tänka positivt om träningen och planera inför framtiden redan nu, ska jag väl ändå kunna hitta ett intresse i livet också! Jag har faktiskt mina små planer men vi får se hur det går med allt. Kan ju säga att det är möjligt att en viss Camilla och Denise får möta storkonkurrens av en liten 16 åring..
Har absolut ingen aning om vad jag ville komma fram till med det här blogginlägget.
Kanske ville jag skryta för att jag är så jäkla stolt över mig själv som klarat av det jag alltid trott var omöjligt, kanske ville jag bara skriva av mig och kanske hoppas jag på att få en plats på mest aktivalistan på blogg.se...
Guitar Hero rekord!
Jag har förresten klarat av nivån medium på min karriär som äkta rocker i Guitar Hero! Hur sjutton jag lyckades klara av det undrar jag själv också.. Och jag vet att jag absolut inte är redo för nivån hard eftersom att jag ligger precis på gränsen till att faila på ALLA medium låtar. Blir öva öva öva innan jag är redo att använda alla fem knappar med bara två fingrar.. Fy fan för att vara oestetisk!
Bli av med tacopajs oskulden - check!
Efter att ha hört en massa positiva saker om fenomenet tacopaj bestämde jag mig för att testa det för första gången idag. Tacos är ju som ni vet världens bästa maträtt så mina förväntningar var höga. Men nej, tacopaj är inte direkt Guds.. eller vi säger såhär; det var inte det godaste jag ätit. På tacopajen finns köttfärs, paprika och majs. Jag hatar paprika och majs. Så ni förstår mig säkert..
Nu sitter jag och äter naturgodis vilket är rätt mycket godare än det jag nyss åt. Idag har jag faktiskt tränat också! Mjukstartat inför min och Denises storsatning på Eriksdalsbadet. Och jag säger bara det att upp till fyra gångers träning i veckan kommer bli en svår pers för oss otränade små liv. Men tillsammans klarar vi precis allt, det kommer gå fint! Fast egentligen tror jag att vi kommer skratta så mycket att bara magmusklerna kommer stimuleras under vår träning...
I'm wide awake..
Har kollat på I am Legend, den var inte direkt Guds gåva till människan måste jag ju säga. Började spännande som en 4:a men slutade som en 2:a. Vad hände egentligen?
Iallafall ska jag se på lite Family Guy och sen sova! Annars orkar jag aldrig upp på måndag om jag ska hålla på med dygnsvändning igen.
Snart får ni se en vass tjej ute på gatorna!
När jag kom upp i 60 km/h uppstod en kort dialog (om man bortser från alla "blinkers på!" "bromsa in!" "sväng nu!" "gena inte!") mellan mig och pappa.
Jag: Tycker du inte att det är läskigt att låta mig köra en så stor bil i 60 hm/h?!
Pappa: Läskigt? Med tanke på min ålder är det här det mest spännande som kan hända!
Nu vet jag egentligen inte hur stolt jag ska vara över att jag lyckades relativt bra med körningen, med tanke på att vi har automatväxel. Sen när jag börjar övningsköra på riktigt till våren kommer jag troligtvis köra med mammas bil vars växel är manuell.
Helt plötsligt ska man ha koll på växelstadium, blinkers, ratten, start, broms, vindrutetorkare, radiovolym...
Ja jävlar, det kommer bli riktigt svårt!
Recension på Arn - Tempelriddaren
Upp till bevis om jag lyckas ändå..
Den första Arnfilmen är 2 timmar och 19 minuter lång. Jag kanske inte skulle säga att den ibland är seg, men jag sitter inte heller som på nålar genom hela filmen. Otroligt vackert foto och det känns väldigt nytt vilket är positivt. Är det här verkligen svensk film eller har jag helt enkelt blivit så jävla grym på engelska att jag inte hör skillnaden på de två språken?
Jag har absolut inga invändningar mot skådespelarna, tvärtom! Jag vill hylla allihopa, speciellt Joakim Nätterqvist för sin engelskspråkiga insats. Hi did nåt taak lajk diss lajk evri ader swidish pipol. Tack, tack, tack.
Om jag kunde ändra något i filmen.. Ja, titeln framför allt. Han var tempelriddare i typ.. en halvtimme i slutet?
I rollen som Cecilia kunde jag inte sluta tänka på att jag hade velat se Tuva Novotnys sköna nuna, trots att Sofia Helin var bedårande i sitt långa, blonda, lockiga hårsvall.
Och för att inte tala om Gustav Skarsgårds hår! Jag gillar killar med lagom långt hår, men denna långa page passade absolut inte kung Knuts ansikte. Börjar nästan skratta bara jag tänker på det!
Även "mellan" Arns engelska var lite halvdan. Börjar förstå det Camilla i klassen pratade om förut: "What a bjuutifål håårs!"
Så vad blir helhelts betyget för Arn - Tempelriddaren?
Foto - 5
Skådespelare - 4
Musik - 2 (en jävla massa aaaaAAAaaaaaaaaAaaaa hela tiden)
Manus - 3
Det här visar att en svenskgjord historisk krigsfilm faktiskt inte behöver vara dömd till att misslyckas. Visst blir det nog aldrig lika bra som t.ex Troja och andra liknande storfilmer men för att vara svensk, wow!
Arn - Tempelriddaren var helt enkelt en bra film och jag kommer definitivt se den andra filmen när den kommer ut.
Ett tag senare..
Sådärja. 40 minuter kvar och jag är klar! Nu gick inte allt som enligt min tidsplan, men huvudsaken är ju ändå att jag hann. Eller hur?Okej, jag har inte läst böckerna om Arn. Faktum är att jag inte visste att det fanns böcker om någon kille som hette Arn förrän jag hörde att de skulle filmatiseras. Men det som lockar med Arn är definitivt fotot och genren. Det ska bli intressant att se om svensk medeltid(/fantasy) faktiskt kan vara bra. Tre Solar är ju ett exempel på att det INTE är det.
Hoppas Arn är någorlunda sevärd iallafall!
Fullt upp ett tag framåt
Hade tänkt att fördela de 3,5 timmarna såhär:
15.30 - 17.30 - Bli ett russin och njuta utav bara fan av det!
17.30 - 18.30 - Föna mitt afrohår
18-30 - 19.00 - Sminka mitt bleka tryne
Kanske hinner slänga in en uppdatering inom de närmsta 3,5 timmarna.. beror på hur rädd jag är för att kliva upp ur badet sen (något dåligt inträffar ALLTID) och hur mycket jag måste stressa efter det.
Annars tar jag gladeligen emot all lyckoönskning jag kan få för det känner jag att jag behöver!
Jag löste mitt dilemma!
Så jag trodde jag hade löst det först.
Bestämde mig för att dra upp till mamma och ha litet minispa för mig själv som jag alltid har när jag är där. Bara ta det lugnt hela kvällen och ta hand om mig själv, sen umgås med mamma och käka panpizza. Perfekt!
Men då kom pappa och frågade om jag ville med på bio idag. Och ingen bio som helst, utan Arn - Tempelriddaren. Den enda filmen på bio som jag vill se just nu. Synen av pappa sittande ensam i en biosalong smärtade i mitt lilla hjärta så jag gick med på att följa med honom.
Sen halvångrade jag mig. Jag ville ju verkligen så gärna åka upp till mamma och ta det lugnt. Samtidigt som jag vet att jag inte skulle kunna se Arn på bio annars och det är inte samma upplevelse att se en sådan film på dator/tvskärmen.
Hur fan skulle jag göra nu?!
Well, trots att jag går i IG-gruppen i matte löste jag det relativt snabbt, på ungefär fem minuter. Jag åker självklart upp till mamma nu, har mitt lilla spamys nu på dagen, umgås med mamma i en kvart och sen åker till Heron City för att gå på bio. Hur jävla perfekt som helst!
Gäller bara att övertyga pappa också. Hmm..
Guitar Hero
Jag insåg förresten att det faktiskt inte var lättare att ligga i sängen att spela (vilket jag tyckte först), utan jag blev bättre ståendes brevid sängen. Fast sen kom jag på något ännu bättre, ställa mig på sängen! Då kom jag i perfekt ansiktshöjd med TV:n och behövde inte få nackspärr!
Jag vet att bilden är suddig men vad ska jag göra åt saken? Jag rockar ju för fan!
Finally friday!
Ikväll blir det film hela kvällen lång, och en kamp om att inte somna innan nio.
Äntligen helg!
Du ska veta att jag inte glömt!
Vi föralltid!Var det inte det man sa till var och varannan kompis man hade, någongång i åldern 12-14? Hur lätt man faktiskt kunde få ur sig ord som "Älskar dig föralltid gumman" och "Du kommer alltid betyda mycket för mig". Och hur lätt det var att inse några år senare att det bara var tomma ord och inte betydde någonting egentligen.
Man trodde man visste, men man visste ingenting.
Men det finns en liten grej som skiljer sig från alla impulssagda ord. Och den lilla grejen är relationen mellan mig och jordens sjunde underverk, Johanne. Den underbara människan har jag fått tampas med ända sen sex års ålder, och vänskapen har inte varit fläckfri. Vi har haft våra dåliga perioder, och vi har haft våra bra. Det som är positivt med det är att vi alltid lär oss från det som har varit negativt. Det förändrar ingenting mellan oss. Tvärtom gör det oss starkare för vi vet att vi kan prata ut med varandra om precis allting.
Efter nian ses vi inte alls ofta. En gång i veckan på sin höjd kanske? Lite skillnad från högstadiet då vi var med varandra fem dagar i veckan. Men egentligen spelar inte det så stor roll. Oavsett om vi hade setts varje dag, eller varannan månad, är Johanne min bästa vän. Det finns ingen i hela världen eller i min vänskapskrets som jag tror kan komma upp i den nivån Johanne befinner sig i för mig. Och det är pågrund av det vi skapat tillsammans genom alla år.
What doesn't kills us makes us stronger.
Så har det verkligen varit. Om inte vi haft våra tjafs och haft möjligheten att ge konstruktiv kritik till varandra när vi känner att det är något som tynger, hade jag aldrig sett den här tjejen som en bästa vän. Men det vi har gått igenom tillsammans, det har byggt fram vår relation. Och jag vill och vågar faktiskt hoppas på att vår relation är vattentät. Vi kommer kanske att bo långt ifrån varandra om några år, kanske inte alls kommer umgås med samma människor eller dela samma intressen. Men jag tror starkt på att inget av det spelar någon roll, för efter att ha gått igenom allt det vi har gjort kommer vi alltid hålla kontakten. Om det så kommer bli att vi skickar mail till varandra varannan månad och bestämmer träff en gång per halvår kommer vår relation hålla ett bra tag till. Och det känns så jävla bra.
Jonna och Johanne
2007
En torsdag i mitt liv
Jaha. Jag och Denise skulle ju alltså försöka oss på en allnighter. Det gick sådär kan man väl säga. Denise drog från msn vid.. ett? två? Jag däckade helt utlagen klockan fem. Givetvis försov jag mig, men rusade upp och fixade ändå så att jag och Denise kunde ta ett tåg som gick en kvart efter det tåget vi egentligen skulle ta.Väl i skolan möttes vi av Barbo på Arbetssätt och lärande lektionen. Det var riktigt tufft. Vi snackar om en hård kamp för den mänskliga överlevnaden. Hon gick igenom.. ja, vad fan var det hon pratade om egentligen? Den som ändå visste.. Förhoppningsvis ingenting viktigt som "Ni ska ha ett prov på 500 sidor imorgon", men det är ju faktiskt MG vi pratar om..
Lunch och matte. Vi ville bara hem! Svensklektionen på 2,5 timme var TORTYR. Det enda som höll mig uppe var en viss galen människa. You hear me out Camilla?
En annan spännande grej som hänt idag är väl att klass 1a har myntat en klasslåt! Det är dock den värsta jävla låten jag någonsin hört men ja, jag skulle å andra sidan inte påstå att klassen är riktigt normal. Men det funkar prima för mig!
Efter skolan köpte jag lite halvfula kläder och undrar fortfarande varför jag i helvete köpte en lång vit klänning.
Jag har aldrig klänning, jag har aldrig vitt. See the pattern?
Men jag lovar att skriva om klänningen i bloggen om jag behagar att klä mig i den i vår. Annars är det bara 49 spänn som gått åt helvete och det tror jag att jag kan leva med!
När jag kom hem började jag glo på Family guy och sen somnade jag av utmattning. Vilket är helt sjukt jobbigt för jag kommer aldrig lyckas somna ikväll. Jag kan försöka att bara ligga still i sängen och hoppas att tröttheten kommer, men jag är så in i helvetes kissnödig att jag måste resa på mig för att gå på toa.
Jävla dilemma, det är vad det är.
Vi påminner återigen om vår skönhet
Nåja, inte blev det riktigt som vi tänkt. Efter lite Guitar Hero spelande har jag ett par filmer jag borde ta mig igenom. Och Denise vet jag skulle se på senaste Family Guy avsnittet. Vilket förövrigt jag tipsade henne om. Så vad binder inte ihop två själar bättre än ett tips och uppmuntran om lite fildelning?
Ingenting medmänniskor, ingenting.
Jag och Denise är ju för sköna!
Och jag är stolt över Denise som har tagit itu med en hel del skolarbete. Det visar att positiv respons från lärare lönar sig! Inte konstigt att det har gått sämst för oss i de ämnerna lärarna vägrar säga ett skit till en om hur man har utvecklats och ligger till. Men nu är vi på som aldrig förr!
Flytta till en etagevåning på Manhattan och starta eget nästa år, Denise?
Göd mej!
Okej Jonna, nu räcker det för i helvete. Jag skriver så mycket om allt ätbart att jag faktiskt inte tänkte på att jag nämnde sorbén i förra inlägget. Men nu ska jag verkligen försöka sluta. Det kommer inte att vara lätt men jag ska kämpa mig genom motgångarna för att uppnå en matfri blogg. Jag ska försöka inse att ingen bryr sig om att jag åt mackor med tomat som pålägg imorse, eller att jag åt spaghetti med köttfärssås till middag nyss. Det kommer inte bli lätt, men jag ska försöka så hårt att varje ådra i mig exploderar av ansträngning. När mina fingrar sakta rör sig mot tangentbordet för att skriva en uppsats om vad jag ätit under dagen ska jag istället rikta handen mot mitt ansikte och ge mig själv en stor fet örfil.
Det börjar nu!
Ett halvår utan idrott ger tydligen resultat
Däremot är jag ledsen över att det gör ont när jag försöker resa på mig så jag kan inte hämta min älskade mango sorbé.
A girl need her beautysleep
Nu är det bäst att jag lägger mig och sover bort min träningsvärk i högra skinkan, imorgon ska jag bestämma mig för inköp på Gina som jag bara måååste ha!
Trots att jag hade bestämt mig för att det inte skulle bli några fler inköp nu.
Och Gina av alla ställen.
Buhu, jag är en vek jävel.
Jag ska bara...
Annars har jag varit i skolan idag, såklart! Precis som jag förutspådde försov jag mig riktigt länge men kom inte allt försent till idrotten. Bara för att mötas av fyra smilande tonårstjejer. Men det var skönt ändå att vara så få på lektionen. Det roliga måste ändå vara att jag har lite träningsverk i vaderna, trots att vi bara spelade badminton..
Efter en timme på Manuslektionen var jag och Veronica klara så vi drog från skolan och jag gick längs Götgatan till Södra station. De gånger jag faktiskt gör det är då jag slutar tidigare och det inte är rusningstrafik, eftersom att då går alla på tåget i T-centralen och det finns inga sittplatser och man måste stå upp i 20 minuter och svettas som en liten griskulting. Helst inte va.
Träffade även Johanne ett tag och vi planerade lite grejer inför Åre. Inte långt kvar alls nu faktiskt!
Annars ska jag skriva klart gruppens valtal och ta det lugnt resten av kvällen. Känner mig ganska trött och jävligt varm, nu ska jag nog inte lämna sängen på ett tag!
