Positiva Siv is doing her job!
Imorgon blir det en bra dag i skolan. Idrott på förmiddagen och säkert en kort manuslektion på eftermiddagen. Och om jag är riktigt hurtig ska jag ta hem Samhällskunskapsarbetet också och skriva klart min grupps valtal. Slänger kanske in lite högerextrema åsikter i smyg, och hoppas att ingen i gruppen märker något (de är nämligen såna där jävla vänsterdrägg)
Nu från ingenstans ska jag se Brokeback Mountain och sedan sova. Blir upp tidigt imorgon fast med min vanliga tur lär jag försova mig och glömma hälften av mina grejer hemma!
Sov gott medbloggare!
Nu från ingenstans ska jag se Brokeback Mountain och sedan sova. Blir upp tidigt imorgon fast med min vanliga tur lär jag försova mig och glömma hälften av mina grejer hemma!
Sov gott medbloggare!
Snart blir det skillande i Åre!
Nu är det banne mig inte långt kvar till jag och Johanne tar vårt pick och pack och åker på vår årliga resa till Åre för en underbar vecka med skidåkning, sjuka möten med människor och skapa riktigt många minnen! Blev så sjukt peppad när vi för en stund sen pratade om minnerna från de tidigare sportloven vi tillbringat i Sveriges mysigaste skidby, att jag bara var tvungen...
Likheter mellan mig och Anja, eller?
Dessa underbara ungdomsår
Så börjar humöret svikta igen. Är det inte ganska fascinerande ändå? För ett par dagar sedan kände jag mig oambitiös och otroligt nere, i helgen blev jag frälst och började tänka positivt om precis allting och idag gick jag från att tänka "Åh vad roligt det är med manus som karaktärsämne!" och "Snart ska jag köpa nya idrottskläder, och jag är såååå glad för det!" till att tänka mer eller mindre morbida tankar om min pappa.
Men är det inte den lilla pärlan med ungdomen ändå? Ständigt skiftande humör och känslor. Man får gå igenom mycket hela tiden, men jag tror ändå att det är viktigt att man har både med- och motgångar som ung då man kan handkas med dessa sedan när man blir gammal. Vilket jag som sagt är påväg att bli. Likabra att börja nu då..
Annars åt jag precis hur mycket sallad som helst och misstänker att jag kommer bli både grön, röd och vit i ansiktet inom snar framtid, men det har iallafall fått mig på lite bättre humör än tidigare.
Tänkte förresten på en sak när jag var påväg hem efter att ursinnigt ha stormat ut ur affären efter mitt och pappas lilla tjafs, den här bloggen har ju kommit att nästan bara handla om vilka nyttigheter jag stoppar i mig. Ungefär en bantningsblogg. Och så vill jag ju verkligen inte att det ska se ut!
Vad säger ni, ska jag äta toast och dricka rödmjölk ikväll?! Kanske till och med ostbågar och en halvliter Coca Cola kan få slinka ner?!
Äh, det känns som att hur jag än gör kommer denna blogg alltid ses som en matblogg.
Så.. några tips på vad jag kan laga för något imorgon? Får gärna innehålla bönor och linser.
Men är det inte den lilla pärlan med ungdomen ändå? Ständigt skiftande humör och känslor. Man får gå igenom mycket hela tiden, men jag tror ändå att det är viktigt att man har både med- och motgångar som ung då man kan handkas med dessa sedan när man blir gammal. Vilket jag som sagt är påväg att bli. Likabra att börja nu då..
Annars åt jag precis hur mycket sallad som helst och misstänker att jag kommer bli både grön, röd och vit i ansiktet inom snar framtid, men det har iallafall fått mig på lite bättre humör än tidigare.
Tänkte förresten på en sak när jag var påväg hem efter att ursinnigt ha stormat ut ur affären efter mitt och pappas lilla tjafs, den här bloggen har ju kommit att nästan bara handla om vilka nyttigheter jag stoppar i mig. Ungefär en bantningsblogg. Och så vill jag ju verkligen inte att det ska se ut!
Vad säger ni, ska jag äta toast och dricka rödmjölk ikväll?! Kanske till och med ostbågar och en halvliter Coca Cola kan få slinka ner?!
Äh, det känns som att hur jag än gör kommer denna blogg alltid ses som en matblogg.
Så.. några tips på vad jag kan laga för något imorgon? Får gärna innehålla bönor och linser.
Nytt karaktärsämne och livet är på topp!
Jag älskar manuskursen! Roligt, enkelt och snabbt - can it be any better? Efter journalistikkursen känns det här som en dröm, alldeles för bra för att vara sann. Jag och Veronica har underbara veckor framför oss for sure! Tar tillbaka alla tankar om att läraren skulle vara Mediagymnasiets svar på Hogwarts Dolores Umbridge, hon är ju skitcool! Fan vad pepp man blir nu! Och imorgon har vi första praktiska idrottslektionen, SKITKUL!!!!
Snart ska jag kila iväg till tandläkaren, hoppas det går fort så jag hinner hem till den större delen av The O.C. Låg och dränkte mig själv i tårar efter fredagens avsnitt och nu är det ju spännande! För en gångsskull kan man kanske tacka sitt dåliga minne, jag kommer inte ihåg alla detaljer från serien trots att jag tycker att det är den bästa ungdomsserien genom alla tider.
Livet är great! (Precis som jag tyckte min kappa skulle vara hösten 06)
Snart ska jag kila iväg till tandläkaren, hoppas det går fort så jag hinner hem till den större delen av The O.C. Låg och dränkte mig själv i tårar efter fredagens avsnitt och nu är det ju spännande! För en gångsskull kan man kanske tacka sitt dåliga minne, jag kommer inte ihåg alla detaljer från serien trots att jag tycker att det är den bästa ungdomsserien genom alla tider.
Livet är great! (Precis som jag tyckte min kappa skulle vara hösten 06)
Ge oss ett intresse, nu!
Eftersom att både jag och Denise saknar en brinnande passion i livet tycker jag att det är dags för en ändring på det. Just nu verkar det som att vi båda satsar på författaryrket, men man vet aldrig med oss. Jag tror vi har en tendens att påbörja saker och aldrig riktigt avsluta. Men vem vet, kanske blir detta ett stort genombrott för oss båda, någonting att hålla tummarna för i detta fall då vi inte vill känna oss mer misslyckade än vad vi är!
Jag försöker också övertala Denise lite diskret att vi ska börja gå på Bajenmatcher denna säsong. Kanske lyckan kan finnas i en grönvit klack som sjunger härliga hejaramsor medans ett par killar springer efter en boll på en gräsmatta inte långt därifrån.. Det klingar fint i mina öron iallafall.
Denise har förövrigt en ny blogg. Min lilla kompanjon bloggar numera under namnet Lillhitler! Och det som står i hennes presentation att namnet inte har med Adolf Hitler att göra är bara ren bullshit. Jag vet med säker fakta att Denise är stolt medlem i nationalsocialistiskfront och att det hänger stora sydstatsflaggor i hennes rum. Bara så ni vet!
Nu tar vi det till en ny nivå!
Precis som i ett inlägg lite längre ner känner jag igen för att bli religiös. Jag tror blint på att naturgodis är Guds gåva till människan. Denna söta smak av yoghurt, jordgubb och choklad gör att jag känner mig.. Ja, religiös helt enkelt. Då har jag inte ens nämnt det allra bästa med naturgodis. Eftersom att sötman är så tydlig blir man lätt illamående efter ett tag. Och vad gör man när man mår illa? Spyr såklart! Ner med fingrarna i halsen och ut kommer naturgodis, middag och frukost i den ordningen. Perfekt! Om jag fortsätter såhär kommer jag få bulimi på nolltid! Can't wait for the result, ett BMI under 19 och utstickande revben. Ge mig!!
Detta inlägg ska förövrigt inte ta seriöst. Jag förespråkar absolut inte bantning eller stödjer bulimi och anorexi på något sätt! Jag tror egentligen inte heller på att naturgodis är en gåva från Gud och jag tänker verkligen inte bli religiös.
Förövrigt ska jag äta två ägg till kvällsmat.
Tycker ni att jag överdriver?
Hell yeah I am.
Yes we are really getting old..
Har ju bestämt mig för att börja vara nyttig på riktigt nu. D.v.s, mina och Denises McDonalds besök är officiellt över. Denise har sett Supersize Me och är fortfarande äcklad, vilket gynnar mig och min nyttighetsprocess jag går igenom. Kollade på Konungens återkomst igår och tänkte vara lite nyttig till det. Slutade med att jag åt några riskakor, pepparkaksdeg och drack ett glas mjölk. Hur mycket nyttigare det nu var än popcorn och läsk... Men det här med att vara nyttig är ju också typiskt äldre människor. Att tänka på vad man stoppar i sig var nog ingenting man tänkte särskillt mycket i ungdomen för ett antal år sen. Snart kommer jag föda barn, lägga på mig ett antal extra kilon som aldrig kommer försvinna och få två meter långa hängpattar. Aah, jag längtar till vuxenlivet.
Nu blir det promenad till Willys för att inhandla tomater, sallad och naturgodis. Promenad, grönsaker och naturgodis, jävlar vilken kärring man är!
Nu blir det promenad till Willys för att inhandla tomater, sallad och naturgodis. Promenad, grönsaker och naturgodis, jävlar vilken kärring man är!
Just face it, we are getting old!
Jag pratade med Emmy, en av mina bästa vänner, igår. Det började med att jag skickade en låt av ett av Finlands just nu största band, Sturm und Drang. Jag var helt fascinerad över att dessa fem killar, som är födda 91 och 92, har sålt guldskivor trots sin ringa ålder.
Men då påminde Emmy mig, att detta år blir killarna faktiskt 16 och 17. Att de faktiskt inte är så unga som födelseåret först ger intryck av. Men 91 och 92?! Det låter som max 10 åringar. Då sa Emmy en annan sak som fick mig att haja till. "Vi blir 18 nästa år".
Va? Jag, 18? Ska jag gå ut på krogen, köpa folköl och kunna hamna i fängelse om bara lite mer än ett år?! Jag känner mig fortfarande som en 10 åring. 1991, 18 år 2009. Nej det går bara inte. Det klingar inte vackert i mina öron.
Och det är då jag inser att vuxenlivet skrämmer skiten ur mig. 18 åringar idag är inte vad de var för bara ett par år sen. Jag tänker på alla jag känner som är födda 1990. Detta året blir de 18 och inte ens hälften av de har den mogenheten som passar på en myndig person. Kanske är det så att samhället blir mer omoget och barnsligt med åren. Kanske kommer folk om 50 år i 30 års åldern fortfarande leka med Barbie och Actionman, och de i 50 års åldern få sina första pubeshår.
You never know..
Men då påminde Emmy mig, att detta år blir killarna faktiskt 16 och 17. Att de faktiskt inte är så unga som födelseåret först ger intryck av. Men 91 och 92?! Det låter som max 10 åringar. Då sa Emmy en annan sak som fick mig att haja till. "Vi blir 18 nästa år".
Va? Jag, 18? Ska jag gå ut på krogen, köpa folköl och kunna hamna i fängelse om bara lite mer än ett år?! Jag känner mig fortfarande som en 10 åring. 1991, 18 år 2009. Nej det går bara inte. Det klingar inte vackert i mina öron.
Och det är då jag inser att vuxenlivet skrämmer skiten ur mig. 18 åringar idag är inte vad de var för bara ett par år sen. Jag tänker på alla jag känner som är födda 1990. Detta året blir de 18 och inte ens hälften av de har den mogenheten som passar på en myndig person. Kanske är det så att samhället blir mer omoget och barnsligt med åren. Kanske kommer folk om 50 år i 30 års åldern fortfarande leka med Barbie och Actionman, och de i 50 års åldern få sina första pubeshår.
You never know..
So this is my morning
Nu har jag precis vaknat till mig och ska hoppa in i duschen strax. Middag hos mamma med min systers farföräldrar och sen träffa Marcus. Hoppas jag på iallafall, med tanke på att det var allt för länge sen och vi saknar varandra sjukt mycket. Är dock inte säker på om det är ömsesidigt men jag hoppas för hans skull att det är det, annars är det någon av oss som kommer få sin arm vriden ur led, och inte är det jag.
Sen kan jag dö lycklig..
Jag känner att jag nästan måste bli religiös. För om det inte finns övre krafter, hur kunde då dessa två män bli så ofattbart sjukt attraktiva?! Ge mig äktenskap nu!
I'm stuck on Fanny Modin
Försökte först titta på Analyze this, men var för inne i klassikern Fanny Modin-tråden på Flashback. Sen i förrgår har jag läst 209 sidor bestående av 2508 inlägg och har drygt 260 sidor kvar, puh. Det jobbiga är att jag absolut inte kan slita mig från den heller.
Kortfattat kan jag säga att tråden handlar om en storbystad 16 åring (vid det tillfället, tråden startades i slutet av 2004 men är i gång idag också) som heter Fanny Modin. Fanny är ingen vanlig 16 åring (det förstår man från första början efter en blick på hennes bröst) utan en raggare med vita subsockar och förkärlek till sydstatsflaggor. Hon har även en kompis (som är kär i henne) som kallas Choffe. Efter 209 sidor är det fortfarande oklart om hans namn uttalas Koffe eller Tjåffe men majoriteten av storabröstälskarna i tråden har tydligen bestämt sig för att Tjåffe låter mest whitetrash. För det är ju precis det som Fanny och Choffe är. Tvättäkta WT från västkustens Falkenberg.
Hur kommer det då sig att jag läser den tråden? Jag, som över hela mitt hjärta, avskyr whitetrash i alla dess former och som skulle kunna smasha in datorn i väggen efter 2000+ inlägg av killar som avgudar denna WT tjej. Så varför fortsätter jag? Egentligen önskar jag att jag kunde ge ett klokt svar på den frågan. Men jag antar att jag bara älskar det för att det är Flashback när det är som bäst.
Kortfattat kan jag säga att tråden handlar om en storbystad 16 åring (vid det tillfället, tråden startades i slutet av 2004 men är i gång idag också) som heter Fanny Modin. Fanny är ingen vanlig 16 åring (det förstår man från första början efter en blick på hennes bröst) utan en raggare med vita subsockar och förkärlek till sydstatsflaggor. Hon har även en kompis (som är kär i henne) som kallas Choffe. Efter 209 sidor är det fortfarande oklart om hans namn uttalas Koffe eller Tjåffe men majoriteten av storabröstälskarna i tråden har tydligen bestämt sig för att Tjåffe låter mest whitetrash. För det är ju precis det som Fanny och Choffe är. Tvättäkta WT från västkustens Falkenberg.
Hur kommer det då sig att jag läser den tråden? Jag, som över hela mitt hjärta, avskyr whitetrash i alla dess former och som skulle kunna smasha in datorn i väggen efter 2000+ inlägg av killar som avgudar denna WT tjej. Så varför fortsätter jag? Egentligen önskar jag att jag kunde ge ett klokt svar på den frågan. Men jag antar att jag bara älskar det för att det är Flashback när det är som bäst.
Där emos och fjortisar kan förenas i en enda stor gemenskap
Bilddagboken. Bara att skriva ordet med mina egna fingrar och sedan läsa vad jag skrivit med mina egna ögon ger mig kväljningar och självmordstankar.
Bilddagboken är en community där det är meningen att medlemmarna ska lägga upp bilder av dagens händelser samt skriva en sammanfattande text. Nu till frågan, who gives a shit?
Text under bilderna är också ett sätt att beskriva vad som egentligen händer på bilden. Eftersom att man kan ju faktiskt inte se en bild utan att läsa vad bilden föreställer, eller? "Anna och ja åkte till stan xD", "Anna var söt på tåget xD", "Jag köpte en HIM t-shirt på Punkt Shop xD", "Sen åkte vi hem xD".
En annan typ av bilddagbok, den allra värsta sorten, är den som består av egobilder. Gärna svartvita webcambilder eller bilder tagna så att hela armen kommer i fokus. Förutom bara egobilder har dessa bilddagbokentyper också gärna fotografier på tågrälser, (brustna)hjärtan ur olika sammanhang samt andra emobilder. Detta kombinerat med en vacker (sorglig) låttext och 100 kommentarer från vänner som skriver "Vad har hänt? ._.", "Hatar när du mår dåligt >.<" och "Finns alltid här för dig! <33". På dessa bilddagböcker finns också ett hundratals listor med ointressanta frågor i stil med "När vaknade du imorse?" och "Vilken färg är det på dina strumpor?".
Innan någon börjar attackera, Denise, kan jag säga att JA, jag är medlem på bilddagboken och JA, jag har lagt upp bilder där. Det är till och med så illa att jag har haft med listor! Senast detta hände var den 4 augusti 2007 och eftersom att jag under hösten lärt mig att det finns mycket här i världen att hata, tycker jag att bilddagboken är ett utmärkt objekt för min hatsamling.
Bara genom att skriva det här har jag fått ut en del av min ilska, känns fint. Nu ska jag se Analyze this, där kan vi snacka om ilska!
Bilddagboken är en community där det är meningen att medlemmarna ska lägga upp bilder av dagens händelser samt skriva en sammanfattande text. Nu till frågan, who gives a shit?
Text under bilderna är också ett sätt att beskriva vad som egentligen händer på bilden. Eftersom att man kan ju faktiskt inte se en bild utan att läsa vad bilden föreställer, eller? "Anna och ja åkte till stan xD", "Anna var söt på tåget xD", "Jag köpte en HIM t-shirt på Punkt Shop xD", "Sen åkte vi hem xD".
En annan typ av bilddagbok, den allra värsta sorten, är den som består av egobilder. Gärna svartvita webcambilder eller bilder tagna så att hela armen kommer i fokus. Förutom bara egobilder har dessa bilddagbokentyper också gärna fotografier på tågrälser, (brustna)hjärtan ur olika sammanhang samt andra emobilder. Detta kombinerat med en vacker (sorglig) låttext och 100 kommentarer från vänner som skriver "Vad har hänt? ._.", "Hatar när du mår dåligt >.<" och "Finns alltid här för dig! <33". På dessa bilddagböcker finns också ett hundratals listor med ointressanta frågor i stil med "När vaknade du imorse?" och "Vilken färg är det på dina strumpor?".
Innan någon börjar attackera, Denise, kan jag säga att JA, jag är medlem på bilddagboken och JA, jag har lagt upp bilder där. Det är till och med så illa att jag har haft med listor! Senast detta hände var den 4 augusti 2007 och eftersom att jag under hösten lärt mig att det finns mycket här i världen att hata, tycker jag att bilddagboken är ett utmärkt objekt för min hatsamling.
Bara genom att skriva det här har jag fått ut en del av min ilska, känns fint. Nu ska jag se Analyze this, där kan vi snacka om ilska!
Ska jag försöka igen?
För ett tag sen när jag satt hemma hos mamma en helg bestämde jag mig för att sträckblogga för att komma med på mest aktiva listan. Och jag lyckades ju faktiskt ta mig in på en någorlunda hyfsad plats! Funderade på om jag skulle sysselsätta mig med samma sak idag då jag känner mig alldeles för trött för att dra ut efter gårdagens misslyckande. Väger in för och nackdelar. Fördelar: Sysselsättning, utveckla skrivandet, fler läsare. Nackdelar: Tar all min tid under kvällen och fler människor får chansen att se hur otroligt ointressant min blogg är.
Slutsatsen är alltså att fördelarna väger över nackdelarna och jag ställer mig frågan en sista gång: Ska jag?!
Svar: Ja visst fan ska jag det!
Slutsatsen är alltså att fördelarna väger över nackdelarna och jag ställer mig frågan en sista gång: Ska jag?!
Svar: Ja visst fan ska jag det!
Dream a little dream of me
Kanske är det bara en sån där dyster dag som jag har hört att det är mänskligt att ha som en levande individ, kanske är det bara jag som är patetisk. Men jag känner att idag är en sån dag jag önskar att jag hade en laddad revolver så jag kunde sätta ett stort jävla skott i pannan på mig själv. Jag antar att separationer inte är min starkaste grej. Jag klarade inte av det när mina föräldrar gick igenom det, vilket märktes enormt mycket i skolan, och jag klarar inte av det nu. Tanken på att jag inte kommer att bo i det finaste av 38 kedjehus länge till gör mig otroligt deprimerad. Ett hus jag börjat förstå är mitt hem, och det bästa huset man kan bo i. Jag skiter i turkmattan i hallen och omoderna badrum, jag vill aldrig flytta härifrån. Hit vill jag komma med mina barn för att hälsa på morfar och låtsasmormor och alltid känna att det här är huset jag växte upp i.
Men precis som med allt annat för mig kommer den drömmen snart krascha, och det är inte lätt att tänka positivt någonstans. Jag hoppas bara för min egen skull att min separationsdepression inte kommer gå ut över min skolgång och övriga liv, just när jag försöker ta mig själv i kragen för att hamna på topp.
Det, mina vänner, skulle vara ett stort nedslag.
Men precis som med allt annat för mig kommer den drömmen snart krascha, och det är inte lätt att tänka positivt någonstans. Jag hoppas bara för min egen skull att min separationsdepression inte kommer gå ut över min skolgång och övriga liv, just när jag försöker ta mig själv i kragen för att hamna på topp.
Det, mina vänner, skulle vara ett stort nedslag.
VAD I ....
Har suttit och skrivit tre identiska inlägg utan att lyckas publicera ett enda! Vad fan är det här?! Såfort man vill skryta lite med sin lyckade matlagning och överlevnad i htmldjungeln blir man genast bemött av blogg.se:s PK kärringar och hötter åt en med fingret och säger "Aja baja, inget skryt får förakomma här!"
Ni kan dra dit pepparn växer och jag hoppas för min skull att det är ungefär lika långt borta som Sydamerika!
Arbetssätt och lärande lär mig ingenting
Sitter i 3D salen, som väcker hemska minnen, och har precis skrivit klart en essä till AoL. Ett ämne jag tycker är helt onödigt och orelevant för min skolgång but a girl's got to do what a girl is got to do, eller? Känns ju fint om man ändå kan gå ut med relativt bra betyg, trots min motivationssaknad.
Idag slutar jag 15.10 och då blir det raka vägen hem för att påbörja mitt läsande av den stora, klassiska Fanny Modin tråden på Flashback. Det tog 16 timmar för en kille att läsa alla 469 sidor, vi får se hur det går för mig. Har en hel helg att Flashbacka loss på också, så jag är Positiva Siv once again!
Idag slutar jag 15.10 och då blir det raka vägen hem för att påbörja mitt läsande av den stora, klassiska Fanny Modin tråden på Flashback. Det tog 16 timmar för en kille att läsa alla 469 sidor, vi får se hur det går för mig. Har en hel helg att Flashbacka loss på också, så jag är Positiva Siv once again!
Tears on my pillow
Igår natt gjorde jag någonting som jag inte har gjort på väldigt länge för att vara jag. Jag grät. Tårarna kom helt plötsligt när jag låg i min säng på rygg och försökte sova. En stor våg av känslor sköljde över mig, till allra största delen var det känslor av saknad. Saknad av gamla klasskompisar, saknad av gamla vänner. Saknad av ambition i livet, saknad av intressen. Och en saknad som jag aldrig trodde att jag skulle erkänna för någon eftersom att jag alltid predikar om motsatsen, saknad av kärlek.
Det som jag tror bekymrar mig mest just nu är saknad av ambition och intressen. Ambition för att jag känner att jag inte har några mål i livet när det gäller framtida studier och arbete, intressen för att jag helt enkelt är trött på tillvaron som den är och vill tillägna mig åt någonting som jag verkligen brinner för. Jag vill minnas mina tonårsår som glada dagar där jag tillbringade mycket tid med att göra det jag älskade/älskar att göra, istället känns det som att alla minnen jag har nu kommer att blekna bort och jag kommer glömma mer än hälften. Fast vad är det att minnas nu, egentligen?
Att jag inte heller har ambition i livet för studier och arbete stör mig också. Jag har hela min framtid planerad (resor, barn, hus, bil, djur osv) förutom just mitt framtida yrkesliv. Förut kunde jag alltid förutspå mig själv som chefredaktör för en stor tidning som verkligen brann för sitt arbete. Nu ser jag bilden av mig själv städa undan stökiga ungdomars matrester på McDonalds i Tumba lika tydligt.
Grejen är den att jag vill ju inte jobba på McDonalds eller Ica resten av mitt liv, men samtidigt har jag ingen ork för pluggandet eftersom att jag inte brinner för det. Det är bara det jag brinner för som jag har lust att anstränga mig i, så har det alltid varit. Ser jag över mina grundskolebetyg är 90 % av de ämnerna jag hade VG, eller mer i, sådana ämnen jag tyckte var roliga och intressanta. (Undantag för engelskan, där är jag ju självklart en naturbegåvning)
Jag hoppas min inställning och livsstil ändras drastiskt för det behöver jag nu. Snart 17 år fyllda och beter mig som om jag vore fem, det är verkligen dags för mig att växa upp med tanke på att högskola och arbetsliv står som NEXT på mitt livsschema. Hur rädd jag än är för att bli vuxen på riktigt ska jag försöka att ta mig i kragen och hitta en väg igenom det hela.
Jag är ju Positiva Siv, och det är dags att leva upp till mitt namn.
God natt, hoppas det finns fullt med överambitiösa människor ute i världen som känner större motivation att lyckas och bli framgångsrika i livet!
Det som jag tror bekymrar mig mest just nu är saknad av ambition och intressen. Ambition för att jag känner att jag inte har några mål i livet när det gäller framtida studier och arbete, intressen för att jag helt enkelt är trött på tillvaron som den är och vill tillägna mig åt någonting som jag verkligen brinner för. Jag vill minnas mina tonårsår som glada dagar där jag tillbringade mycket tid med att göra det jag älskade/älskar att göra, istället känns det som att alla minnen jag har nu kommer att blekna bort och jag kommer glömma mer än hälften. Fast vad är det att minnas nu, egentligen?
Att jag inte heller har ambition i livet för studier och arbete stör mig också. Jag har hela min framtid planerad (resor, barn, hus, bil, djur osv) förutom just mitt framtida yrkesliv. Förut kunde jag alltid förutspå mig själv som chefredaktör för en stor tidning som verkligen brann för sitt arbete. Nu ser jag bilden av mig själv städa undan stökiga ungdomars matrester på McDonalds i Tumba lika tydligt.
Grejen är den att jag vill ju inte jobba på McDonalds eller Ica resten av mitt liv, men samtidigt har jag ingen ork för pluggandet eftersom att jag inte brinner för det. Det är bara det jag brinner för som jag har lust att anstränga mig i, så har det alltid varit. Ser jag över mina grundskolebetyg är 90 % av de ämnerna jag hade VG, eller mer i, sådana ämnen jag tyckte var roliga och intressanta. (Undantag för engelskan, där är jag ju självklart en naturbegåvning)
Jag hoppas min inställning och livsstil ändras drastiskt för det behöver jag nu. Snart 17 år fyllda och beter mig som om jag vore fem, det är verkligen dags för mig att växa upp med tanke på att högskola och arbetsliv står som NEXT på mitt livsschema. Hur rädd jag än är för att bli vuxen på riktigt ska jag försöka att ta mig i kragen och hitta en väg igenom det hela.
Jag är ju Positiva Siv, och det är dags att leva upp till mitt namn.
God natt, hoppas det finns fullt med överambitiösa människor ute i världen som känner större motivation att lyckas och bli framgångsrika i livet!
Lars Winnerbäck, vinnare av Årets låt i Grammisgalan 2008
Det gjorde hela min kväll. Nu kan jag gå och lägga mig med ett stort leende på läpparna.
Tack Winnerbäcks föräldrar som bestämde sig för att idka samlag så att denna underbara man kom till. Tack som fan!
Grammisgalan - Part one
Winnerbäck vann inte priset av Årets liveakt. Grrr. 22 november var ju för fan det bästa datumet på hela året. Men jag ringde in och röstade på Om du lämnade mig nu som Årets låt så håller tummarna för den. Och han är ju nominerad i kateogrin Årets album också så en liten vinst måste det väl ändå bli!
Healthier lifestyle - here I come!
Var nära på att skriva healthy istället för healthier, för nyttig är jag ju faktiskt redan nu. Eller okej, iallafall till en viss mån. D.v.s att jag inte äter skräpmat två gånger i veckan och tycker att idrott i skolan är det värsta om finns. (Äter bara skräpmat en gång i veckan och bild är snäppet värre än idrott)
Handlade en mängd med nyttiga grejer idag. Good bye brie, popcorn och nudlar and HELLO linser, bönor och sojamjölk! Nåja, riktigt så brutal var jag faktiskt inte. Men Brämhultsjuice fick jag iallafall med mig hem. Och sen det vanliga, massa frukt och grönsaker. Nu gäller det! Jag tror på mig själv, gör ni?! Innan ni skapar er en åsikt om det hela kanske jag bör tillägga att den här känslan slår mig ett antal gånger varje månad MEN, nu känner jag verkligen att this is it! Jag ska bli ett hälsofreak på riktigt! Det är iofs också en känsla som slår mig ett antal gånger varje månad..
Nu är det 35 minter kvar till Grammisgalan börjar och min älskade Lasse Winnerbäck ska uppträda. Och jag är sååå glad för det!
Frågan är vad jag ska göra i 35 minuter. Facebook?! Nej. Flashback?! Hm, inte varit inne idag iaf.. Lunar?! Öh va?
Nej jag ska fortsätta läsa Änglar och Demoner för jag kom precis på att det är riktigt jävla spännande nu!
Handlade en mängd med nyttiga grejer idag. Good bye brie, popcorn och nudlar and HELLO linser, bönor och sojamjölk! Nåja, riktigt så brutal var jag faktiskt inte. Men Brämhultsjuice fick jag iallafall med mig hem. Och sen det vanliga, massa frukt och grönsaker. Nu gäller det! Jag tror på mig själv, gör ni?! Innan ni skapar er en åsikt om det hela kanske jag bör tillägga att den här känslan slår mig ett antal gånger varje månad MEN, nu känner jag verkligen att this is it! Jag ska bli ett hälsofreak på riktigt! Det är iofs också en känsla som slår mig ett antal gånger varje månad..
Nu är det 35 minter kvar till Grammisgalan börjar och min älskade Lasse Winnerbäck ska uppträda. Och jag är sååå glad för det!
Frågan är vad jag ska göra i 35 minuter. Facebook?! Nej. Flashback?! Hm, inte varit inne idag iaf.. Lunar?! Öh va?
Nej jag ska fortsätta läsa Änglar och Demoner för jag kom precis på att det är riktigt jävla spännande nu!
