Nu har jag tittat igenom mina studierapporter inför mitt utvecklingsamtal i april. Jag vet inte om jag ska vara förvånad och stolt över mig själv, eller bara helt neutral eftersom att jag visste att det skulle komma. Matte var sämst. Jag skyller på Helena. Mediakunskap, engelska, svenska och manus var bäst och det är jag glad över. Resten var helt okej. Jag är nog ganska stolt över mig själv ändå. Trots att jag ibland inte orkar gå och tar mig en - som jag kallar det - välförtjänt sovmorgon så har jag ändå högre betyg nu än vad jag hade i grundskolan. Eftersom att mina föräldrar var smått besvikna över min CSN-varning förra veckan hoppas jag att de kommer lära sig att älska mig igen. Hoppas.